Rosemary - En utflykt i väglöst land
Vi åkte och åkte, men det fanns inte någon väg. Ibland kunde jag skönja de hjulspår som vår bil följde. Vi skulle hälsa på hos en man som bar namnet Mohja och hans familj. Mohja hade jobbat på ”svenska skolan” när den fanns på Tazengwa.
2006 var ett torrt år i Tanzania. Det hade inte regnat ordentligt på två år. Gräset var gult och nervissnat. Vi såg hur torkan påverkade djuren. Det fanns gott om predatorer och miljoner av djur var på vandring. Vi som turister såg ”the big five” och var glada. Vi kände dock en annan glädje när vi åkte till Mohja på besök.
Han hade en idé och en dröm som vi fick ta del av.
Han hade grävt stora gropar för att samla upp vatten till sina odlingar.
När vi kom fram kunde jag inte annat än (att) häpna – denne man hade grävt stora dammar med en spade, utan skottkärra, i stenhård jord. Vilken fantastisk kämpaglöd och envishet!
Nu hade dammarna torkat ut och låg som gapande stora hål i marken.
Varje kväll hade Mohja vattnat sin majs, sina plantor, buskar och träd genom att fylla hinkar och bära fram vattnet. Vid vårt besök fick vi smaka på guava som växte vid dammkanten.
Jag gläds när jag tänker på att en enda man genom sin handlingskraft kan göra storverk som förändras och påverkar livet för alla runt omkring.
